Jag är förstörd. Trasig. Idag har jag bara suttit vid köksbordet. Tårarna har runnit i timmar. Med hög musik har jag snyftat mig igenom texter och melodier. Allt för att marcus inte skulle höra. Saknaden efter min stora pojke har vart helt sjuk idag. Hela livet med honom har spelats upp i mitt huvud. När vi åkte och hämta honom. När han stod och skällde på de enda trappsteget som fanns. Han vågade inte hoppa de 10 cm de skiljde och skällde med sitt valp skall. Somrarna i Varberg när han låg i skuggan och njöt. Alla gånger jag gråtit och han suttit med tassen i mitt knä och slickat mina tårar. När jag gick och borsta tänderna och han sprang in och la sig i min säng och väntade. Hur han tålmodigt låg bredvid mig i sängen och väntade tills jag somnat och sen gick och la sig på de svala golvet i hallen. Hur glad han blev när jag kom hem från skolan med favorit nallen i munnen. Alla gånger jag suttit och pratat med honom och han legat bredvid och lyssnat. Jag har förlorat så otroligt mycket av mina minnen men jag minns allt jag gjort med Hobbe, min fajserompa!!!
Jag saknar honom så mycket idag. Jag kommer somna på en blöt kudde för jag kan verkligen inte sluta gråta. Jag vill bara veta att han mår bra och är frisk och pigg. Det är allt...
Kommentera