Jag vet inte hur jag ska säga detta. Det är så mycket jag vill. Jag vill flytta till större lägenhet, ta körkort, jobba, skaffa barn, gifta mig, ut och resa... Men hälften av ett lycklig dröm liv krävs en person som vill samma sak. Och jag är osäker på om jag någonsin kommer hitta min andra halva. Jag älskar Marcus mest av allt. Jag vill spendera hela mitt liv med honom. Och så länge han håller min hand är det han och jag. Men tänk om det inte blir så. Vem ska andas åt mig då? Han är mina andetag, mina hjärtslag. Det är så mycket jag vill göra men som känns så långt bort. Hur ska man må bättre och komma vidare i livet när allting bara går emot än hela tiden. Jag tycker det känns som att får man in ett slag så får man dubbla slag tillbaka , hela hela tiden. Det är en sån jävla kamp och jag hinner inte höja garden. Jag tror jag ger upp snart. Jag har slut på ideer!
Kommentera