Det är otroligt jobbigt och tufft och kämpa år efter år och verkligen försöka ta mig ett steg upp på stegen för att en vacker dag nå toppen. Och samtidigt som man kämpar se på när ens stora syster lever det livet jag vill ha. Jag har i många år kämpat med min vikt utan minsta lilla förbättring och se på när Linda rasar i vikt och tappar 67 kg, varje gång vi träffar släkt och vänner står jag i bakgrunden och ser hur folk ger henne blickar och ler och säger - jisses vad du har gått ner i vikt. Du är super duktig. Och där står jag, ser på. Beundrar henne precis som alla andra. Medans jag själv ökar i vikt dag efter dag. Samma min syster har mått jätte dåligt. Försökt ta sitt liv och legat hemma med täcket över huvudet. Men hon har tatt sig uppför stegen. Kämpat, haft folk som hjälpt och stöttat. Jag har inte riktigt haft det stödet. När jag försökt ta mitt liv har ingen vart med mig i ambulansen eller på sjukhuset. Jag ska inte säga att jag inte fått hjälp men jag har inte fått den hjälpen eller det stödet. Det är oerhört tufft och se på hur Linda lever livet jag önskar leva. Men självklart är jag lika stolt och glad för hennes skull som alla andra.
Kommentera